“Saker som aldrig blev nedskrivna.”
Han greppar tag med ett fast, men öm fattning runt hennes midja lyfter henne mot skyn. Fnitterliknande skratt och ett leende som knackar på hjärtat vid åskådning. Till och med skrattet är förundransvärt barnsligt till den punkt där man ifrågasätter om den är sann eller ej. Där snurrar de i spiraler och skrattar under solens ljuva strålar.
—–
Kan man komma till den punkt där man lägger känslorna åt sidan och går på logik? Japanerna är fruktansvärt ytliga individer som baserar ens personlighet oftast på ens utseende. Alltså är den yttre-du viktigare än den inre-du, vilket man får bevisat genom att fråga japanska killar eller lyssna på tjejkompisars historier. Alla komma till i princip samma svar; “Jag vill vara tillsammans med dig för att du är vacker. Jag lär mig gilla ditt inre.”
Med andra ord; Jag lär mig gilla dig.
Går det?
—–
Efter att ha åskådat avsevärt mycket Japaner, Koreaner, Chineser och Thailändare så inser man att de är en stor skillnad mellan dem. Inte bara personlighet, attityd, kultur, land osv. men nämligen utseendemässigt. Japaner har lite större ögon och neddragna, samt brukar ha dåliga tänder. Koreaner har sidodragna ögon, fina tänder och är mer sexiga än gulliga, framförallt klädstil. Chineser klär sig avslappnat, mjukare, inte alls för “fancy” och har uppdragna ögon. Tyvärr har de tendensen av att stinka vitlök i deras andedräkt, likt Indier och curry. Thailändare är smalare, hårdare ansiktsstrukturer, klär sig oftast snyggt och bara helt enkelt står ut ifrån mängden, men inte allt för mycket.
Kan säga att jag enbart kunde se Indier, Thailändare och snygga tjejer när jag kom hit. Inte Japaner, Koreanen eller Chineser, bara tjejer. Vansinnigt gulliga, söta eller snygga tjejer.
—–
Jag undrar vilken personlighet som skulle passa mig om jag var i ett förhållande? Om jag nu bara får välja mellan en Korean och en Japan. Antingen tar man den sexiga, mer dominanta kvinnan som vet vad hon vill ha, alltså Koreanen; eller tar man den mer gulliga/söta kvinnan som låter dig ta alla beslut, alltså Japanen.
Lite roligt att leka med tanken. Man vill inte bli överdominerad, men samtidigt vill man inte vara överdominant. Finns det något mellanting som är precis i mitten och ser ut som Koreanen och Japaner?
Minst sagt intressant.
—–
How do I sound in the ears of a Native Japanese speaker? Is it funny that they want to laugh, but their culture and moral just doesn’t let ‘em to; or do I actually sound like a little 6 year old boy trying to communicate?
—–
Om hon var min. Vad skulle jag då bortsett från hennes närhet, börja lusta efter?
—–
Det går inte att sluta tänka på något. Hade vi kunnat göra det hade vi kunnat stänga av hjärnan. Hade vi kunnat stänga av hjärnan hade vi blivit ett skal. Hade vi blivit ett skal så hade det enda som överlevt varit våra organ. Hade våra organ sluta få föda hade vi dött. Att dö innebör att hjärtat slutar.
Det är går inte att känna känslor. Hade vi kunnat stänga av känslor hade vi baserat saker på instinkt, som vi förvränger till logik. Hade vi kunnat förvränga logik hade inga lagar fungerar. Hade vi kunnat sluta lyda alla lagar skulle alla leva i fara. Hade vi kunnat leva i fara så hade vi slutat tänka och gått på instinkt. Hade vi gått på instinkt så skulle vi utrota oss själva.
Är det farliga att vara hjärndöd eller ‘hjärtdöd’?
