Festivalen där jag lovat att släppa loss är fullt igång. Majoriteten av alla killar som passerar mig är antingen fula eller luktar som en soptipp, tjejerna är heller inte speciellt mycket finare med sitt överflödiga smink, korta kjolar och pushup-bh. Ivrigt och högljut blir jag släpad igenom folkmassan av individer, folk som har druckit så mycket att de inte ens kan stå rakt längre. Även bland allt detta, ljud, lukter, kompisar som prata hela tiden o.s.v så kan jag inte sluta på mitt förra förhållande, mitt ex som gjorde slut med mig enbart för att jag inte var redo att ha sex. Även om detta var mitt första förhållande så känns det som att jag inte kan kolla på killar på samma sätt igen, inte efter denna svek.

”Kom! Vi drar till Gustav!” är de ord som bryter den trans jag befann mig i. ”Javisst.” svarade jag och bara trallade efter. Mina kompisar har verkligen försökt att muntra upp mig, försökt få mig att glömma min förra pojkvän och ”hitta någon annan”. Jag uppfattar inte mig själv som snygg på något sätt, självförtroende har jag inte heller, men tydligen har jag urfina kurvor och finaste ögonen som existerar – skitsnack säger jag bara. Än har jag inte bemött som jag finner fin, är det för att jag är känslomässigt blockerad av mina dåvarande känslor? Jag hatar att fråga mig själv frågor i min skalle, men jag är ingen person som öppnar upp mig själv för andra för att jag helt enkelt inte vill framstå som sårbar – det är det värsta jag vet.

Nu sitter vi i ett tält där det kryllar av personer, stor dels av killar som mina polare fnittrades kollar på och kommenterar. En polare frågar mig om vad jag tycker om den där killen med världens äckligaste backslick, stekarkläder och ett par fake gucci-solglasögon – ”han är väll ok” svarar jag och tvingar fram ett litet leende. ”Sluta vara så kräsen gumman” svarar min kompis och fortsätter konversera med resten.

Jag känner min mobil vibrera i jackfickan, men jag ignorerar den – troligen den person som fått mig att spendera mina nätter sömnlös i evigt gråt och besvikelse – detta tänker jag ej uppleva igen. Jag tänker för mycket, går ut och in i folkmassan, måste dränka mina tankar även om det är oljud eller den stekheta värmen.

Ni vet ett ”time-stop-moment”? Där allt som ens går att sammankoppla med ordet tid fryser till is snabbare än ljuset reflekterar din spegelbild i din toalettspegel? Jag befann mig just nu i denna trans eller extas, där stod han. Den första, den enda, solitära existerande varelse som ens väckt en gnista av intresse eller lust med ett annat ord inom mig, men jag blir hastigt utdragen ur denna underbara känsla och indragen i tältet ännu en gång.

”Dags att dricka! Dra inte bara iväg sådär fö’fan, här! Ta och drick hela skiten nu.” Kan inte precis säga nej, det var inte en fråga hon ställde mig precis. Så här sitter vi, ett par individer vilket jag inte känner igen majoriteten av och super skallen av oss. Medan tiden sakta susar förbi oss så förlorar jag allt mer och mer greppet om mitt medvetna, men jag kan fortfarande inte sluta tänka på honom, han.

Efter ett par timmar så är det bara för pinsamt och äckligt att stanna kvar i samma tält – med alkohol och ett par droger samt personer som inte bryr sig om sin omgivning – så blir det bara för skumt att vara i närheten när de går miste om sina känslor för logik. Nio tjejer och 13 killar i ett tält varav fyra mina polare och en av dem är jag. Detta har förvandlats till en hjärndöd collagefilm där alla har sex med varandra och inga bekymmer existerar inom synlig räckhåll. Varenda av min hjärndöda kompisar ligger på ryggen och bli körd intensivt av en eller två killar utan några som helst bekymmer om folk i omgivningen – självklart att alla killar som inte ”får något” frågat mig ett par gånger var, men fan heller att jag tänker sjunka till den patetiska nivån, speciellt inte min första gång..

Jag tänker inte spendera mer tid i denna omgivning även om jag måste sova i någon främlings tält! Utan att tänka på saken så springer jag ut ur tältet och lite till innan jag stannar upp helt, gräver ner mig i handflatorna och bara önskar att jag önskar att jag inte befann mig här – innan mina tankar blir avbrutna av en främmande persons röst, ljust och himmelsk.

”Visst är det bara helt otroligt att man föll för grupptrycket va?”
- ”Ja.. verkligen” sa jag och vände mig om och såg honom.
”Vad är det? Skrämde jag dig – i sådana fall förlåt men du verkade uttrycka det jag ville uttrycka ganska tydligt” sa han uppföljt av ett leende.
- ”Har du ett tält?” sa jag innan jag själv uppfattade att det lät helt fel och försökte korrigera mig själv i en lång mening, mest svabbel innan jag ännu en gång blev avbruten av honom.
”Hahaha, du behöver inte förklara dig själv – förstår vad du menar. Har faktiskt ett, mitt och mina polares däremot har vi inte satt upp det än. Du kan ju hjälpa till så kan vi sätta upp den?” ännu en gång uppföljt av ett leende.
- ”Javisst!” sa jag nervöst och ville ännu en gång gräva ner mig i mina handflator.

Vi begav oss till ett annat område, inte så långt ifrån ”sex-tältet” jag tidigare hade befunnit mig i och satte upp tältet utan några vidare problem – fick även träffa hans kompisar, taskigt sagt så verkade det lika hjärndöda som mina. Det gick ett tag av pinsam tystnad innan han lade sina händer på mina axlar och sa; ”det kommer att ordna sig, turligt nog så tog jag med en extra sovsäck, du kan sova dig igenom allt detta – vilket jag hade planerat att göra.” sa han och skrattade lite smått innan han packade upp sovsäckarna.

Jag vet inte om det var mitt okontrollerade värme, alkohol eller bara min exploderande lust som tog över när jag bara gick fram till honom och gav honom en kyss. Den varade länge och det kändes så jävla rätt att vi båda bara började klä av varandra, klädesplagg för klädesplagg samt smekte varandra mjukt men varsamt längst varandras allt mer nakna kroppar. Hans händer glider sakta ner ifrån mitt huvud ner till min rumpa och han lyfter upp mig. Han lägger mig sakta ner samtidigt som han lägger sig varsamt på mig. Allting känns så rätt och vi har sex, långvarande, varmt och härligt sex. Efteråt så låg vi och bara kramade om varandra, kände mig så betydlig i hans armar, jag var längre inte ensam – tillslut somnar jag i denna fridfulla känsla av hans djupa andetag.