Adrenalinet rusar igenom ådrorna samtidigt som han riktar den tunga metalbiten mot sin tinning. I detta liv där det enbart existerar otrohet, besvikelse och känslomässig förödelse tänker han förinta sin existens. Sorgen som han gått igenom sitt bittra men nästan fulländade liv passerar honom i revy när handen börjar skaka, tårarna börjar forsa ner for kinderna och blandas med blod.

Gråt som följer med känslan av sorg är en genetisk mekanism som har syftet att stänga ut allting i sin omgivning, bearbeta den information och handlingar man genomfört – det finns därför ingen återvändo när man bestämt sig för att skicka sig själv till himmel eller helvete.

Varför? Frågan ekar inuti den stora hjärnan som en gång i tiden lyckats få MVG i alla ämnen, hjälpt folk igenom psykbrott, familjeproblem och hjälpt människor som tappat all livsvilja att få ett fast grepp om nuet. Vem finns nu till hands? Vem ska vara hans räddare? Har han för ett par timmar sedan ödelagt allt sitt hopp om frälsning?

Han tänker för mycket, han sluter ögonen och skjuter med en spasm-liknande rörelse iväg kulan som separerar ben ifrån hjärnsubstans, blod, hår och svett. I de fåtal sekunder han faller till marken känner han en enorm befrielse parallellt som han tänker ”älskling, jag målade vägen röd som du bad mig”. Kroppen av den man som levt i rikedom men i misär är nu en själlös kropp, vävnad, köttklump som nu gör en stor pöl av blod på parets nya matta. Mannens livsolja forsar nu ut på hans dyra pengar och parkettgolv, en sann, men vacker fusion.