Det var redovisning idag i Estetisk verksamhet då jag och Victor skulle framför vår cover på ”stop and stare”. Jag kände redan på morgonen att rösten var krastlig och berättade det även precis innan vi skulle börja spela – tur nog. När det närmade sig andra refrängen och det sista i låten så kände jag att jag verkligen inte skulle kunna pricka de höga tonerna som jag nu skulle – då hade jag två olika beslut att välja snabbt emellan. En var att försöka i alla fall med 80% chans att det blir en målbrottswail av det hela eller att sluta sjunga alls – självklart valde jag då nummer två och sa till klasskamraterna när jag slutade sjunga; där kom det, jag förlorade rösten.

Tur nog skrattade jag med polarna och de skrattade inte åt mig. Sedan hade Andreas tagit en del bilder på mig och Victor som han då visade upp, skitsnygga bilder. Han hade dessutom gjort ett skivomslag, fram och bak samt ett tryck på CD-skivan. Tyvärr fick inte Emil i klassen chans att spela in mig och Victor, annars skulle de även få se mig och Victor framföra ”Iris” på video.

Jag är dock nöjd, nervös som ett as var jag när jag väl satt där – kunde minsann inte behålla ögonkontakt med något, blev för det mesta att stänga ögonen/kolla ner i marken. Men, som sagt är jag ingen artist och tänker inte bli det heller, är stolt över det som resulterade efter allt detta.