Himlen blev röd, fåglarna kunde inte längre höras inom räckhåll..

Sam, Jakob och Kris alla stannade upp och kände hur den kalla vinden av blodtörst och vilja att förgöra kröp ner längst deras ryggrad. De är trots allt i sina tonår, de gillar att gå på äventyr, om det var tur eller inte att de just inte var hemma under slaget, är inte säkert. Vår historias karaktärer befinner sig just nu en liten bit inne i Sesenser, inte tillräckligt långt in för att det ska vara farligt, de skrapar sig bara längst kanten.

‘Tror du något är fel?‘ frågade Kris.
‘Vad menar du?’ besvarade Sam på Kris’s fråga.
Kris och Jakob gav Sam en stirrande blick.
‘Säg inte att ni verkligen tror på sånt där nonsens vi hörde som barn? ”Himlen är röd för att någon kär till dig är död”, bara trams säger jag!’ svarade Sam på Jakobs och Kris’s blickar.
‘Om du sannerligen tror att jag värderar din åsikt Sam, måste du ha rökt något.’ sa Kris och vände sig för att börja gå tillbaka.
‘Jag är ganska oroad jag med, det skadar inte få lite mat i magen heller! Tycker att du borde hänga med tillbaka, vem vet vad som händer med dig om ett ”monster” hoppar ut ur ingenstans.’ sa Jakob lite seriöst med en hånande röst.
‘Jaja, käft med er, jag kommer, era as.’ sa Sam och tog upp sin båge, ryggsäck sedan begav sig tillbaka.

Det tog inte en så lång tid innan våra tre vänner såg den väldiga röken i himlen, den växande röda färgen som skogen verkade reflektera som ett meddelande och avtrycken i leran av enorma mängder.

‘Sam.. fan ta dig, hårt..’ sa Kris när de precis passerat det sista träder som blockerade deras syn på staden. Staden, som stod i lågor, kroppar av personer i byn, samlade i en hög och brända – maten stulen, troligen som provins. I brist av ord stod de enbart och observerade detta vansinniga och sinnesförnimmelse syn, av hem, minnen, nära och kära.

‘Leta efter saker vi kan använda, mat, vapen, vad som helst.’ sa Sam helt lugn, helt orörd av händelserna som inträffat. Sam hade på andra hans ingen familj, han hade ett blodband till kungen som försvann i Sesenser flertal år sedan – som även avskydde Sam. Därför hade han ett hem, mat och betjänter, så att han klarade dagen med andra ord.

‘Din oskänsl-’
‘Ni vill väll ha hämnd antar jag?’ sa Sam och avbröt Kris.
Jakob sa inte ett ord och satt ordern i verk, Kris stod kvar i ilska, frustration och förvirring innan han också avlägsna sig.

Jakob och Kris begav sig emot deras hem, som chockerande inte var nerbrända, två av de väldigt få mängder hus som fortfarande inte var hälften aska.

Kris gick in i huset och fann en låda samt ett brev på bordet, som konstigt nog var de enda möblerna i huset.
‘Lika bra på magi som alltid pappa..‘ sa Kris innan han öppnade lådan som innehöll ett halsband och läste brevet, som löd; ”Använd den med hänsyn och godhjärtat” innan han gick ut ur hemmet, som direkt transformerades till små partiklar av liv och skickades iväg med vinden.

Jakob fick ett brev som berättade om att hans familj redan tagit flygturen till Saaraanar. Som i princip ligger på andra sidan Sesenser. Han fick även ett svärd, rustning, hjälm och sköld – Jakobs far var en smed trots allt, vilket förklarar Jakobs enorma maskulina orc liknande muskler, lik sin far.

Sam kunde in hitta något som kunde göra de någon nytta. Allt var antingen sönderslaget eller söndertrampat av orcers överväldiga nummer.

Alla tre är nu samlade, en andrenalin dåre, en magiker och en muskelknutte, hur skall detta gå? Vännerna tar en sista blicka på staden.
‘Så, vart ska vi?’ frågade Sam.
‘Uppenbart, Saaraanar‘ svarade Jakob.
‘Vi kan inte återkalla de döda, men vi kan beskydda de som lever – spåren leder också emot den riktningen. Om vi inte skyndar o-’
‘Det kommer inte att hända, så länge jag har liv i min kropp‘ sa Jakob och avbröt Kris.

Då kör vi!

Copyright; zooMx a.k.a Syndicade.