Holyguacamoley! I’m back!

Äntligen tillbaka från Spanien. Jag kom hem klockan 17.30 ungefär pg.a förseningar av planets avgång, men hursomhelst så överlevde jag resan och nu sitter jag här framför min brors stationära dator, eftersom min inte fungerar..

Har en underlig känsla nu när jag är framme vid den plats jag kallar för “hem”. Det känns bara tomt. Även om jag nu torterades dagligen i Spanien och knappast fick sova alls, så kändes det bättre än detta. Jag har ingenting att göra, jag är trött på datorn – vilket jag aldrig blir och kan inte bli. En ny gitarr ska jag köpa imorgon, tre PS2 spel också. Hoppas det kan hjälpa mig skaka av denna känsla av ensamhet och oduglighet.

Uppfattningen som jag får känns otrolig. Jag vill istället socialisera mig med folk, dock orkar jag inte, har inte det blekaste aning varför. Alla bara uttråkar mig på något sällsamt vis. Tjejer intresserar mig inte längre, jag menar inte att jag har blivit bög, jag menar bara att jag inte har lust att prata med ens tjejer, så dåligt känner jag mig just nu.

Vad det är som trycker ner mig under ytan uppfattar jag inte själv, det finns där, någonstans. Iran ska jag resa till den 10:e, jag behöver inte ens packa upp min resveska. Pengarna jag tjänat känns odugliga, varför? Jag förstår inte mig själv..

Är det för att jag inte har något att köpa? Bortsett från en gitarr?
Är det för att jag inte har något att köpa för någon?
Är det för att jag helt enkelt gouterar att förvandlas till en slav och knega?
Det finns tusentals frågor jag kan ställa, jag har inte lust att besvara en endaste, inte ens åt mig själv.

Spanien var ett helvete. Arbetade varje dag ifrån nio på morgonen till två/fyra på morgonen. Vilket blir mer än 12 timmars arbete per dag och en stor undersömn. Värmen var olidlig, 47,5 grader de sista dagarna. Jag lärde mig göra pizza, sallader i oändligt många mängder och många andra saker. Tro däremot inte att det var speciellt lätt. Med tanke på att jag inte kunde göra något när min Farbror var i restaurangen, man får inte göra fel för honom, så fick jag endast chans att pröva olika saker och lära mig när han var borta, vilket inte var ofta _alls_. Man kan säga att jag fick observera hur kokarna gjorde och sedan pröva själv i smyg. Instruktioner fick jag inga, vilket gjorde hela skiten mycket svårare.

Rengöra villor fick jag göra i oändligt. Lyfta saker, tömma, måla, såga ner, gå och handla 200 miljoner saker till restuarangen desamma. Fuck all that tänkte jag hela tiden när jag var där, jag orkade inte men fick pusha mig själv hela vägen konstant. Jag längtade ut ur eländet och räknade dagarna – men nu, på något sjukt och minnesnimmande sätt så vill jag ha tillbaka det. Vill ha tillbaka arbetet, då jag vet att jag har en anledning att gå upp på morgonen, något att göra, tjänar någonting utav det, något att räkna osv.

Story of my life, “görls” fungerar inte heller. Jag kommer att dö ensam, det vet Emil(i min klass).

Nu ska jag spela lite Guitar hero, dricka cola och tycka synd om mig själv. Bai bai..

Aj wiell rejp ju in ze rehktuhm. \o,