Yo-yo b-boy, i’m'a right a bagikitwat-twat in this motha’fuckah, ya hear? For real. * Fingersnap *

Började dagen med att vakna sent, inte speciellt sent. Kunde ha hunnit om jag skippade frukosten, vilket jag fanemig inte tänker göra, aldrig i livet. Även om jag nu skulle komma i tid, utan frukost alltså, så skulle jag knappast ha någon energi eller lust att arbeta, mitt intresse för arbete har sjunkit drastiskt senaste veckorna, vet inte varför. Jag känner mig bara ensam och hopplös, lite smått emo, ja, jag vågar erkänna det.

Mamma är skitsur på mig och ger mig “the-silent-treatment“, varför? För den mest korkade anledningen i världen, kan jag lova.

Här är scenariot: Jag pratar i telefon med Frida. Mamma kommer hem, skit stressad, som vanligt, aldrig att hon kan komma hem lugn och inte ge mig en uppgift att göra. Hur som helst - så börjar hon skrika på mig, det första hon gör, skriker och ber mig ta ner en kartong till hennes pojkvän som väntar nere i bilen.

Jag kunde inte bara avbryta Frida, med tanke på att hon höll på att berätta något viktigt och var mitt i hela saken. Jag sa det till Mamma, medan jag lyssnade. Tyvärr bryr sig inte min mamma och fortsätter att höja rösten och farten. Det gick inte fem, FEM sekunder, utan att hon sa åt mig. Det hade inte ens gått 30 sekunder sedan hon tog sitt första kliv in i hemmet igen.

Jag får nog tillslut, orkade inte höra henne konstant pratande i stora bokstäver när jag pratade lugnt tillbaka, därför så skrek jag tillbaka, kort men effektivt. Sen meddelar jag Frida att jag ringer tillbaka, tar ner kartongen och kommer upp till Mamma som vägrar prata.

Detta hände ungefär fyra dagar sen. Hon anser fortfarande att JAG gjorde fel, med att höja rösten. Allt jag tänker på är vart’fan jag har fått mina hjärna ifrån, r’tard som inte inser att hon gjorde fel, envisa fan. Snacka om trångsynt.

Idag så kom jag hem och lade mig direkt efter skolan, för att senare gå upp att plugga inför Nationella imorgon. Vaknade och gick på toa, så kommer jag ut och ser min bror som äter pizza. Schysst? Jag frågade om jag kunde få, men svar får jag inte, så nu svälter jag och är “jätteglad”. Vid exakt sånna’här tillfällen vill jag ge henne en höger och skaka in henne lite logik, fy fan jag sur jag blir, ska alltså svälta för ett misstag hon gjorde och vägrar inse, fuck off.

I try to fix my errors, take contact.
I just get pushed away, am I still doing something wrong?
I’m loosing my hopes, fast, very fast..

Det är mindre än en månad kvar till Sommarlovet, som jag börjar ikke gilla också. Jag hatar allt just nu, fan ta skiten, jag orkar inte. Jag vet inte varför jag inte orkar, som gör mig sur, vilket gör mig arg och sedan blir jag less på att vara arg och då börjar bara cirkeln om igen.

Send me a helping hand here?
I’m drowning in my own thoughts, for myself.

Nu ska jag äta något, om det ens finns något, dö, plugga, dö igen i sängen.

Cheers or fuck off, i dun’ care. Ò.Ó